DU ÄR ALLT JAG NÅNSIN ÖNSKAT
Nu när jag börjar närma mig Stockholm mer
och mer så har jag tänkt på hur mycket jag
kommer sakna vissa personer. Som Jannike,
Karin, Robin, Ellinor och Sandra, Johanna,
pappa, brorsorna och många fler. Men speciellt
en person. Mamma. Enda sen jag var liten har
vi varit bästa vänner. Om jag inte räknade med
Jannike eller Karin, så var mamma min bästa vän.
Det är hon fortfarande, verkligen. Men saker är absolut
inte som förr. Förut stannade jag liksom hellre hemma
med mamma för att kolla på tv och vara med henne istället
för att gå ut och vara med kompisar(typ ett år sedan).
Nu är det inte så längre. Visst jag är sjutton år, jag antar att det
är helt normalt, jag vet att det är det. Men jag tycker inte
inte om det, inte alls. Det känns på något sätt som att
vi glider isär mer och mer. Ingenting är som förr. Allting
förändrades när jag förra sommaren bestämde mig för
att bo hos henne på heltid, vi gick varann på nerverna,
helt plötsligt skulle ena brorsan flytta och det slutade med
att båda flyttade, pappa flyttade, jag började gymnasiet och
det blev som en jobbig period när allting kom på samma
gång. Vi små tjafsar hela tiden och jag vill att du ska veta att
jag tycker det är skit jobbigt. Jag önskar jag var liten igen och
kunde krypa upp i din famn och gråta ut när jag är ledsen.
Jag kommer så väl ihåg när vi låg och kollade på tv, programmet
handlade om en liten flicka som förlorade sin mamma. Plötsligt
började jag stor böla och sa ''Jag vill inte att du ska dö''.
Jag vill helt enkelt bara säga till dig mamma att vad som än händer,
hur mycket vi än bråkar, hur mycket du än går mig på nerverna,
så älskar jag dig så mycket. Dör du, så dör jag. Jag skulle aldrig
någinsin kunna tänka mig ett liv utan dig. Du är världens bästa
mamma som alltid finns är. Jag vet hur mycket du gått igenom och
ställt upp för oss barn för att vi ska ha det bra, och jag vet att inte
alla har den turen att ha det å bra som vi har haft det egentligen.
Det är först nu som jag upptäcker hur mcyket jag uppskattar
att du är just min mamma.
Jag kommer alltid stå vid din sida.
Du höll min hand en liten stund, men du håller mitt hjärta hela livet.
Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt.
Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge.
För du är där när ingen ser mig
du är där när stormen yr
du är där när natten skrämmer
du är där när dagen gryr
å jag vill alltid ha dig nära
närsom åren läggs till år
ååh att livet vill oss lära
är att framtiden är vår
nnaa nnaa
nananan dii daa
Närsom klockorna har stannat och tiden tycks stå still
och man inte vågar säga det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Å förstå vad som än händer är det alltid du och jag
För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt
Åh du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
all min längtan vill jag ge
Ja all min kärlek får du bära...
Hela livet vill jag ge
och mer så har jag tänkt på hur mycket jag
kommer sakna vissa personer. Som Jannike,
Karin, Robin, Ellinor och Sandra, Johanna,
pappa, brorsorna och många fler. Men speciellt
en person. Mamma. Enda sen jag var liten har
vi varit bästa vänner. Om jag inte räknade med
Jannike eller Karin, så var mamma min bästa vän.
Det är hon fortfarande, verkligen. Men saker är absolut
inte som förr. Förut stannade jag liksom hellre hemma
med mamma för att kolla på tv och vara med henne istället
för att gå ut och vara med kompisar(typ ett år sedan).
Nu är det inte så längre. Visst jag är sjutton år, jag antar att det
är helt normalt, jag vet att det är det. Men jag tycker inte
inte om det, inte alls. Det känns på något sätt som att
vi glider isär mer och mer. Ingenting är som förr. Allting
förändrades när jag förra sommaren bestämde mig för
att bo hos henne på heltid, vi gick varann på nerverna,
helt plötsligt skulle ena brorsan flytta och det slutade med
att båda flyttade, pappa flyttade, jag började gymnasiet och
det blev som en jobbig period när allting kom på samma
gång. Vi små tjafsar hela tiden och jag vill att du ska veta att
jag tycker det är skit jobbigt. Jag önskar jag var liten igen och
kunde krypa upp i din famn och gråta ut när jag är ledsen.
Jag kommer så väl ihåg när vi låg och kollade på tv, programmet
handlade om en liten flicka som förlorade sin mamma. Plötsligt
började jag stor böla och sa ''Jag vill inte att du ska dö''.
Jag vill helt enkelt bara säga till dig mamma att vad som än händer,
hur mycket vi än bråkar, hur mycket du än går mig på nerverna,
så älskar jag dig så mycket. Dör du, så dör jag. Jag skulle aldrig
någinsin kunna tänka mig ett liv utan dig. Du är världens bästa
mamma som alltid finns är. Jag vet hur mycket du gått igenom och
ställt upp för oss barn för att vi ska ha det bra, och jag vet att inte
alla har den turen att ha det å bra som vi har haft det egentligen.
Det är först nu som jag upptäcker hur mcyket jag uppskattar
att du är just min mamma.
Jag kommer alltid stå vid din sida.
Du höll min hand en liten stund, men du håller mitt hjärta hela livet.
Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt.
Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge.
För du är där när ingen ser mig
du är där när stormen yr
du är där när natten skrämmer
du är där när dagen gryr
å jag vill alltid ha dig nära
närsom åren läggs till år
ååh att livet vill oss lära
är att framtiden är vår
nnaa nnaa
nananan dii daa
Närsom klockorna har stannat och tiden tycks stå still
och man inte vågar säga det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Å förstå vad som än händer är det alltid du och jag
För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt
Åh du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
all min längtan vill jag ge
Ja all min kärlek får du bära...
Hela livet vill jag ge
