idamartinakarlsson

Känns så himla jobbigt att veta att man är 30 mil
ifrån sin älskade. Har sovit tillsammans med honom
hela jullovet, åtminsotne träffat honom varje dag
på lovet.
Han är så fin. Han kom till Söderhamn, dagen innan
julafton bara för att få träffa mig. Vi skulle få träffas
på söndagen, men så länge kunde han intevänta sa
han. Jag förstår inte vad jag har gjort som förtjänar
honom. Han världens bästa och han gör mig så glad
och lycklig. Jag får fortfarande fjärillar i magen när jag
ser honom.
Känns tomt att gå och lägga sig ensam i en säng helt
plötsligt. Att inte ha någon som läggersig tätt intill bakom
och håller om en hårt och ger värme. Inte få ligga och
gosa, pussa och krama på honom. Helt sjukt vad
beroende man kan bli av en människa. Hur beroende
man kan bli av kärleken. Kärleken som bara kommer
helt pltösligt, som man inte kan kontrollera. Det bara
händer.
Jag är så tacksam för att få ha världens underbaraste
människa runt omkring mig.

Kärlek till dig min älskade!
Och kärlek till er andra mina nära och kära, vem skulle
jag väl vara utan er..?